20 juni. Att få skriva hur denna process går hjälper mig. Det gör att jag får lite perspektiv på det hela. Förhoppningvis kommer det också bidra till mindre frustration längs vägen. Jag är imponerad av kroppen. Jag hade inga tydliga förväntningar kring hur rehabiliteringen skulle gå. Jag har aldrig opererats tidigare, så jag har heller inget att jämföra med. Jag tycker att jag kan belasta rätt bra hittills trots att det inte gått så många dagar sedan ingreppet gjordes. Inatt hade jag lite svårare att somna. Tror att jag låg och tänkte lite, någon slags oro och funderingar, men när jag väl somnade så sov jag länge. Vaknade till några gånger under natten, men inget som påtagligt störde. Jämfört med igår så är jag kanske 50% bättre gång- och balansmässigt idag?! Från lunch och framåt har kryckorna fått vila. Har gått en promenad på 500 m utan kryckor, i lugn takt förstås, men det gör inget att det går långsamt.
Samtidigt som jag är tacksam över hur bra det gått hittills så har jag varit lite mer nedstämd idag. Egentligen är jag inte så pigg på att träna ännu, men tror att minskad rörelse påverkar mig mentalt (det brukar det göra). Lite som att jag får cravings för konditionsträning. Om en vecka ska jag träffa sjukgymnast och det ska bli skönt att få något slags program. Bara att sticka ut och cykla skulle göra gott mentalt.
Jag sover fortsatt mycket och det är bra att jag har möjlighet att ge kroppen den vila den behöver. Tog även en till promenad, kvällsgång, för att öva utan kryckor. Totalt ca 24 minuter (2×12 min och 1.2 km idag). Tempot är snigelfart a 19-20 min/km.