”Find joy and peace in this very moment.”
Det är något speciellt med att gå till hallen sent på kvällen. De som tränar är oftast i slutfasen av träningspasset eller så är de redan på väg att lämna byggnaden. Ju fler som går hem desto tystare och lugnare blir det. Det får mig att tänka: jag måste verkligen tycka om detta… Våxnäshallen är som ett andra hem, jag vet precis var saker och ting, utrustning och annat finns som jag använder. Att dessutom gå dit en fredagkväll, när de flesta sitter hemma framför TV’n eller äter en god middag med sin familj, gör det hela mer speciellt.
För dig som inte känner mig privat så läser jag kemi på sidan av min idrottsliga satsning. Denna vecka har bestått av en hel del laborerande; uppemot 20 timmar på universitetet på två dagar. Under dagar som dessa brukar jag ta det lite lugnare med träningen och tillåta mig själv att fokusera på skolarbetet. Dessutom gör långa skoldagar mig väldigt trött mentalt och att då ge sig på ett tufft träningspass känns bara onödigt och risken för att skada sig växer. Hur som helst, det finns ändå alltid något i spjutväg som går att göra… många gånger brukar jag börja morgonen med en lätt joggrunda (detta gör mig betydligt piggare och jag blir mer klartänkt) för att sedan avsluta dagen med ett ordentligt rörlighetspass. Efter att ha stått och suttit om vartannat i 9-10 timmar så blir i alla fall jag ganska stel och trött i ryggen, därför tycker jag det är fantastiskt skönt att bara få sträcka ut kroppen när jag kommer hem.
Det är särskilt sådana här kvällar, när jag i lugn och ro bara njuter av att vara i hallen utan att exakt veta vad jag ska göra, som idéer kommer till mig. Idéer kring nya övningar, nya moment och annat för att utvecklas i min idrott. Jag älskar det. Jag går hem med ett leende på läpparna och det känns som att allt är precis som det ska vara.