Ja, jag skulle nog så här i efterhand kalla min ljumsk-ömhet/smärta för främst en varning från kroppen. Med is, med lite lugnare träning och klokhet så överkom jag denna konstiga känsla i ljumsen bara efter något dygn. En friidrottarkompis i Våxnäshallen gav mig några tips om vad jag kunde göra och han berättade även att hans sjukgymnast sagt att stelhet i ”rump”-musklerna, motstående ljumskmuskler, kan göra att det drar mer i ljumskarna. Jag undersökte detta och märkte fort vad stel jag var i gluteusmusklerna. Tack Duen och co. som hjälpte mig med detta! Ett besök hos dem är inte bortkastat 🙂 Nu försöker jag vara noga med att stretcha även bakdelen och rulla på en så kallad foam roller.
Hur som, de senaste dagarna har jag tränat ”normalt”. Hade ett riktigt tufft sprintpass tillsammans med hopp- och sprintcoachen Per igår. Hela kvällen och även under natten kunde jag känna hur det sög i benen…som att de bara skrek efter påfyllning av återhämtning. Skön känsla. Det som egentligen stört mig allra mest de senaste dagarna har varit tentaplugg och tentastress. Usch. Ibland blir det verkligen kaos i huvudet och det mår jag inte bra av heller. Jag vill att friidrotten ska vara prio 1 i mitt liv just nu, (när det kommer till träning/skola/jobb) jag vill verkligen lyckas och kunna träna på och återhämta mig bra däremellen. Skolan är det som generar mest pengar av de två, det är CSN som betalar min lägenhet och jag måste se till att klara kurserna, men vissa dagar kan det bara bli för mycket. Idag var en sådan dag då jag känt mig stressad och mått dåligt över detta, jag valde därför att flytta helgens vilodag till idag och fick i lugn och ro koncentrera mig på den kommande termodynamik-tentan.