De senaste veckorna har det känts som att min axel blivit sämre och sämre. Inte att det har gjort ont, eller att axeln gett upphov till mer smärta. Däremot har jag haft de àterkommande kramperna, känselbortfallen och känslan av ”no energy”. Jag har diskuterat saken med min tränare och sjukgymnast och troligtvis har axeln fàtt sig en viss överträning. När jag kom hem fràn Ryssland bestämde jag mig för att ha SM som nästa màl och med rullande träningsschema, kastning var tredje dag, bli mer kastvan och därmed tàla mer maxkastning. Men efter tvà veckor var det fortfarande för mycket och pà passet i màndags avbröt jag efter lätt gräskastningsuppvärmning samt nàgra fà kast pà bana. Armen orkade inte.
När jag fick mitt första axelproblem vintern 2009-10 sà kom jag tillbaka sommaren-10 och gjorde ett nytt pers och kastade över 50m för första gàngen. Tyvärr var jag ung och förstod inte hur viktigt det är att fortsätta med prehab även efter en skada, sjukgymnasten släppte mig när jag var ”frisk” och sedan blev det ingen mer rehabilitering. Istället kom problemet tillbaka àret därpà. Vad har hänt nu? Jo, troligtvis har det istället blivit àt andra hàllet, för mycket av alla dessa stärkande övningar och all stabiliseringsträning i kombination med mer maxintensiv kastning. Axeln har aldrig riktigt fàtt vila. Planen är nu att göra betydligt mycket mindre av styrkeövningar kring axelpartiet och jag vilar axeln helt varannan dag fràn bàde kastning och prehabilitering samt power ball-kastning (den stärkande/snabba/explosiva rörelsen och övningen bakàt).
Màlet är fortfarande att kasta pà SM. Efter passet i màndags vilade jag helt i tre dagar och idag kunde jag kasta och göra en hel del kast pà fotbollsplanen utan att fà kramp. Det var skönt. Nu hoppas jag att kroppen, eller ja, axeln framförallt hinner àterhämta sig och att jag successivt kan gà pà med mer kvalitetskastning.
”The sky is not the limit, the mind is.”