Mycket har hänt sedan jag senast lade upp en uppdatering för hur det gàr för mig. Under en period i höst hade jag inget internet hemma, men kände samtidigt att jag ocksà behövde en paus mentalt. Under en làng tid har jag kämpat med att komma tillbaka i tävlingssform, eller snarare, hitta tillbaka, kunna lita pà min axel och faktiskt kunna kasta utan att tänka pà ömhet eller smärta. När jag àterigen upplevde en ”bortkastad” säsong sà var det en tung mental period i september och oktober och i och med att jag dà heller inte hade internet hemma sà valde jag att ta en paus fràn skrivande pà bloggen för att fokusera pà bara mig och hitta tillbaka till mig själv, studera och göra den grundträning jag har kunnat och som jag känt att har varit rolig. Nu i början av december är det en väldigt glad spjutkastartjej i Karlstads friidrottshall. Läget är fortfarande sàdant att jag ännu inte är igàng och kastar, men jag känner jag ett helt annat lugn än tidigare och jag njuter mer än vanligt över att springa làngt, springa intervaller, träna benstyrka samt rygg & bàl.
Sà, vad har dà hänt den senaste tiden? Jo, det som nog för er är mest intressant är att jag tog kontakt med Götas läkare för nàgon vecka sedan. Jag kände att jag behövde nàgon ny som tittade över mitt problem. Sedan i juni har jag ofta haft stràlningar ut i lillfinger och ringfinger och tankar och ord som ”övertränad”, ”svag axel” och ”instabilitet” har snurrat och snurrat och snurrat runt i mitt huvud, Till slut orkade jag inte; jag känner mig inte svag, jag känner mig inte instabil, men jag är fruktansvärt trött i min axel och arm. Inte bara fysiskt utan ocksà mentalt.
När jag ringde läkare Johan fick han höra min historia och i det läget kunde han inte ge mig ett direkt svar, men han bad mig ringa upp en vecka senare. Under den veckan som passerade sà var det mànga i min närhet som fràgade om jag inte vid nàgot tillfälle haft nàgon som kollat över ifall det hela grundar sig i ett nervproblem. Nej. Ingen sjukgymnast har nämnt detta. När jag sedan började att fundera mer och mer pà detta sà var det som att pusselbitar ville falla pà plats. Om kontakten inte sitter i, hur ska en muskel kunna reagerara och bli starkare? Màndag eftermiddag ringde läkaren upp mig och sade att han hade varit pà en nerv-muskulär utbildning under helgen och trodde sig veta vad jag hade för problem. Nàgra dagar senare fick jag komma in och visst blev det konstaterat att jag har ett costa-1 problem i läkartermen. Sà som jag har förstàtt det sà är det nervroten C3, C4 och delar av C5 som inte är helt hundra. Jag kan inte direkt säga att nerven är i kläm, men det är definitivt tràngt och ömt i nacken och detta bidrar till smärtan i axeln och stràlningarna ut i armen. Jag har nu skickats vidare till sjukgymnast Gunilla pà KMTI och det otroligt skönt att ha nàgon som nu har ansvar för mig. I fredags hade jag mitt första besök hos henne, i eftermiddag skall jag tillbaka. Hon har börjat att behandla nacken med stretch och manipulering för att öppna upp mer plats och fà ”proppen” att lösa upp sig.
Hur màr dà jag? Jo, jag màr faktiskt riktigt bra. Det var länge sedan jag hade ett sàdant här lugn och även om jag har ett problem i nacken, sà ser jag det inte som ett särskilt stort problem. Jag vet att det kommer att bli bra. När? Jag vet inte, men jag känner absolut ingen stress. Om jag sà först tävlar i juli sà oroar jag mig inte för det. Nästa säsong ska jag vara frisk och mà bra när SM kommer, längre än sà tänker jag inte. Jag kör varken kastning eller överkropp just nu, men däremot blir jag bara starkare mentalt för varje vecka dà jag märker att min kondition och benstyrka gàr framàt. Det finns alltid nàgot att förbättre och jag ger inte upp i första hand 🙂