Författare: admin

Häloperation – kost och smärtlindring

Jag har inte skrivit så mycket kring kost och smärtlindring men tänkte att jag tar med ett avsnitt om det. Från specialistcentrat där jag opererades fick jag goda instruktioner från start kring medicinering. Jag fick utskrivet 4 olika preparat: korttidsverkande morfin (Oxycodone Teva), långtidsverkande morfin (Oxycodone/Naloxone Teva), antiinflammatoriskt läkemedel, NSAID (Etoricoxib STADA) samt Paracetamol. Från dag 1 har jag följt upp vad jag tagit samt hur mycket och vid vilket klockslag. Det är något jag rekommenderar att göra, det blir så mycket lättare att hålla koll på intaget, när en tablett senast togs osv. Sedan underlättar det vid nedtrappningen av medicin för att se så att det blir bra. Jag kommer inte gå in i detalj vid vilka klockslag jag tog vad, men på ett ungefär så använde jag mig av både korttidsverkande och långtidsverkande morfin under första veckan, Etoricoxib åt jag i 2 veckor samt Paracetamol i 3 veckor. Morfinet tog jag primärt till kvällarna/natten för att sova bra i början när jag hade som mest ont. Etoricoxib har jag ätit (1 tbl per dag, 60 mg) i syfte att inte få en felaktig nybyggnad/påbyggnad av skelettet direkt efter operation. Paracetamol var den tablett jag skulle plocka bort sist och jag gick från 4 g till 0.5 g under dom veckorna som jag åt av det. Nu äter jag inte längre smärtlindrande medicin regelbundet. Skulle jag få något smärtgenombrott kan jag tänka mig att det kan vara vettigt att ta 1-2 tabletter Paracetamol. Tacksamt så hade jag heller inga problem att vänja mig av med morfinet.

I övrigt så är jag väldigt glad över att jag inte fått några större magproblem under denna period. Etoricoxib rekommenderades att ätas upp till 14 dagar beroende på hur min mage tålde det. Jag hade i förebyggande syfte också köpt hem Omeprazol, men har inte behövt använda mig av dom tabletterna. Den långtidsverkande morfintabletten har också innehållit naloxonhydroklorid som ska motverka förstoppning. Det är en vanlig biverkning av morfin, att bli hård i magen. För att inte få för stora problem med det har jag medvetet ätit både torkade plommon och äpple regelbundet och det känns som det har hjälpt mig på vägen. I övrigt har jag inte haft några särskilda restriktioner eller tillägg när det kommer till kosten utan jag har försökt äta bra, regelbundet och fortsatt ganska mycket även om jag har tränat mindre.

Häloperation – dag 14 efter operation

30 juni. Börjar känna mentalt att jag behöver röra på mig. Lite less på att inte röra på mig ordentligt. Tycker det gått ganska bra mentalt hittills, men nu så här efter 2 veckor så är det ändå ett sug efter lite mer träning/rörelse som börjar infinna sig och främst för huvudets skull just nu. Är inte så orolig att jag fysiskt tappat särskilt mycket hittills. Jag hade en bra träningsperiod precis innan jag gav mig på operationen och jag har tränat många år så det känns som att jag kommer ha lätt att hitta tillbaka till olika moment när det väl är dags.

Dom resorberbara stygnen (om det är pga dom) gör att jag har en svullnad ännu vid och runt operationssåret. Ibland ser det ut som att påbyggnaden/knölen på höger sida om hälbenet fortfarande är kvar, men jag försöker intala mig att det är ok och att det är underliggande stygn och svullnad som bidrar till att det ser lite konstigt ut. Det har ju bara gått 2 veckor… Jag kan känna av stygnen, det är liksom lite hårt och ibland klämmer det/trycker det lite tokigt mot någon nerv som gör att det blir obehagligt när jag går. När det blir så så blir jag rädd, ingen skön känsla all. Det bränner/hugger liksom till, jag tänker att det är en form av nervsmärta om det nu kan vara så att det är en kant av dom resorberbara stygnen som trycker mot huden och ger upphov till det när foten vinklas på ett visst sätt.

Häloperation – dag 13 efter operation

29 juni. Sårkontroll på vårdcentralen idag. Anteckning från sjuksköterskan var ”Kontroll av sår efter operation av slemsäck på hälen”. Följt av ”Operationssår på hälen, ser fint ut. Sytt med resorberbara suturer, ser inga stygn på huden. Ej tecken på infektion. Ev lite svullet. Byter förband. Kan börja duscha och sen ta på nytt förband. Fortsätta med strumpa för att motverka svullnad. Ny kontakt vid besvär eller tecken på infektion.”

Sköterskan var snäll och jag förstod lite mer vad resorberbara stygn är. Jag kan känna dessa under huden och ibland så irriterar dom när foten vinklas eller böjs på ett visst sätt, det är obehagligt. Enligt internet kan det ta uppemot 6 veckor för sådana stygn att försvinna, men jag ska kolla upp det med Eskilstuna Specialistcenter också. Tänker att det kan vara bra att veta. Den svullnad som syns kan eventuellt komma av dessa resorberbara stygn, men det vet jag inte i dagsläget. Annars så är foten inte blå längre. Den ser finare ut så sett. Ömheten vid fotknölen, där jag tänker att ev operationsverktyg har tryckt, är också borta. Så några steg framåt.

Häloperation – dag 12 efter operation

28 juni. En något lugnare dag. Regnigt ute men fick till en promenad på ca 1 km på förmiddagen innan regnet kom och en till promenad på kvällen på lite drygt 1 km när det hade slutat att regna. Nu kan jag gå något snabbare, 13-14 min/km. Det känns hel ok att vara ute och gå 2 ggr per dag även om det inte är några längre sträckor. Senaste 3 dagarna har jag gått mellan 6000-8000 steg/dag. Jag använder min garminklocka som ett hjälpmedel och har klockan på mig i stort sett hela dagarna. Då märker jag även hur lite/mycket jag går hemmavid och kan utifrån det komplettera med promenadsträckor. Imorgon är planen att börja cykla lite lätt. Jag har tagit ett par gamla skor (som jag hade tänkt slänga) och har klippt bort delar av hälkappan på högra skon. Tanken är att kunna ha en så när vanlig sko, istället för toffel, när jag börjar cykla lite mer. Samtidigt vill jag inte i onödan skava mot det nyopererade området. Nöjd över lösningen!

Häloperation – dag 11 efter operation

27 juni. Besök hos sjukgymnast. En del goda råd som att prioritera sårläkning, börja stretcha vad/hälsena (detta bidrar även till en bra och fin ärrbildning), använda kompressionsstrumpa när jag börjar träna mer, börja cykla för blodcirkulationen i kroppen och använda skor med mjuk hälkappa när jag stegvis ska börja gå med skor igen. Inte helt optimalt att gå från tofflor till att gå i skyddsskor 8 timmar per dag på jobbet. Jag har även börjat att trappa ned paracetamol, men äter Etoricox 1 tablett/dag upp till 2 veckor efter operation. Jag kommer stegvis att öka belastningen. Såret läker fint. Sårkontroll på vårdcentral om 2 dagar. Nu när det är så varmt är det också viktigt att ”lufta” foten. Även om kompressen sitter på så tar jag av bandaget på kvällarna en stund. Det som jag tror kan bli svårt är att våga börja belasta mer. Det är fri mobilisering, men mentalt så tar det emot att göra för mycket. Jag undviker helst för stora bakslag då det tär mentalt. I allt detta så längtar jag efter att kunna springa bra och smärtfritt igen. Jag kommer använda mig av min garminklocka för att ha lite mer koll på antal steg och kilometrar framöver både gällande gång och cykel.