Kategori: Nyheter

Tung vecka, träningspers & T-formad pelott… 3 T’n. 🙂 Tung vecka, ja fram till påsk sträcker sig en tyngre träningsperiod som avslutar min sk maxstyrkeperiod. Det känns bra att ha ett mål och veta att när jag lagt ned mig och kört hårt så får jag återhämta mig innan nästa period, snabbstyrka, påbörjas. De senaste åren har jag inte tränat särskilt mycket bänkpress, mycket pga av problemet i axeln som jag hade då jag blev ganska stel. När jag sedan fick reda på var problemet låg, så har jag lärt mig massor och kunnat göra mer överkroppsträning igen. För några veckor sedan kom jag igång med bänk igen och gjorde två serier a 4 reps på 60 kg i tisdags. Även benstyrkan går framåt då jag gjorde några repetitioner på 85 kg i benböj fram denna vecka. När det gäller mitt tredje T så har jag idag besökt Per Ingemarsson på KMTI. Per gav mig en T-formad pelott. Den ska jag ha som stöd under foten för att avlasta främre delen av vänster fot. När jag var på friidrottsgalan tidigare i år klädde jag mig fint med klänning och högklackat och lyckades tyvärr kliva lite fel på isen på väg ut från bussen. Detta gjorde att jag på något sätt var lite försiktig och omedveten spände foten lite extra för att skydda den. I efterhand har jag haft som lite krampkänningar och detta kan ibland störa lite i riktiga maxlöpningar när jag kommer för högt upp på fotbladet. Jag har liksom varit väldigt spänd i muskulaturen under foten på sistone så nu försöker jag massera foten och vaden själv ganska mycket. Istället för att limma fast pelotten i skor så kom jag på en bättre lösning. Med en tejp sätter jag fast den rätt på morgonen när jag vaknar så hjälper stödet mig även när jag går utan skor 🙂 Jag har egentligen inte fått några större restriktioner träningsmässigt utan kommer nog rulla på som vanligt, men självklart ska jag inte vara dum och göra sådant som eventuellt kan göra ont. Det är ju rätt självklart och normalt.

 

Ikväll hade Värmlands friidrottsförbund sitt årsmöte och jag var en av många glada som fick mottaga en utmärkelse. Värmland hade många ungdomar och seniorer under 2014 som tog nya distriktsrekord i olika friidrottsgrenar. Mitt kast på 51,36 m på SM i Umeå gjorde att jag med ytterligare en meter förbättrade distriktsrekordet i spjut för kvinnor.

 

Igår satte sig min träningskompis Carolin Näslund och jag oss på tåget mot Växjö. Att åka tåg till Växjö är inte helt smidigt, på vägen ned hade vi byte i Göteborg men nu på hemvägen väntar byte i Alvesta, Linköping och Katrineholm.

Det är ganska få som tävlar vintertid i spjut och hellre satsar på att träna inför sommaren. Min inställning har dock förändrats lite senare år, mycket på grund av att jag njuter av varje tillfälle att få kasta på riktigt efter några skadedrabbade år. Dessutom är det lite skönt att bryta av allt tränande med att känna på tävlingsnerverna. I Karlstad kan jag inte få ut min fulla ansats utan vintern består av ganska mycket bollkast och spjutkastning in i nät. Jag hade hoppats på att få kasta med full ansats i Växjö, men banan sträckte sig inte ut på gräset, istället fick jag påbörja min ansats utomhus och utkastet skedde i portgången i början av inomhusfotbollsplanen. De öppnade upp en port och lade ut en ca 1m bred matta som jag kunde starta på, därmed startade jag min ansats utomhus. Ansatsen idag fick jag korta ned ca 20 fot. Dessutom vågade jag inte riskera något då det blev lite kallt, så jag tävlade med ganska mycket kläder jämfört med en solig sommardag. Hur som helst, till resultat, det brukar de flesta tycka är det viktiga: jag vann med ett kast på 48.45 m. Nej, jag vill verkligen kasta över 50 m och längre än så. Däremot kan jag ha lite svårt att tagga till när ingen direkt utmanar mig och kastar längre. Jag är i alla fall tacksam över att få ha sett spjutet flyga igen, jag är också glad över att jag är frisk och inte skadad. Denna tävling kändes mer som en träningstävling. Lite som ett första kvalitetspass utomhus sådär på våren och med den känslan och att det är februari, så kan jag inte vara för missnöjd med ett resultat 3 m under personbästa. Sen vill jag alltid kasta längre. Teknmässigt fungerade det inte klockrent idag, delvis är det rytmiskt lite svårt att med kort varsel ändra ansats men mitt största problem var nog att jag inte riktigt attackerade ordentligt på slutet, utan var lite försiktig då jag kände mig lite inträngd i utkastzonen i och med att väggen är ganska nära och öppningen inte överdrivet stor. Jag öppnade upp mig lite för tidigt i alla fall.

Efter tävlingen lekte Carolin och jag lite och tävlade i att stå på händer. Carolin blev idag 2a på resultatet 42.12 m (Carolin är 17 år och har inte gjort så många tävlingar med 600 g spjutet). Hon är nog den härligaste träningstjejkompis jag haft…jag skrattar väldigt mycket i hennes närvaro och då är det också mycket lättare att slappna av. Dessutom får hon mig att snabbt komma över ett misslyckat resultat eller annat och kämpa vidare, se framåt, vilket är fint. Jag blev fångad av dopingkontrollanterna och därmed fastnade jag på arenan en längre stund. Jag behövde inte alls gå på toaletten när de kom, så då fick jag börja dricka massor med vatten, efter två liter och drygt en timma kunde jag lämna ett prov. Det var andra gången jag fick lämna prov för dopingkontroll.

I mitten på mars avgörs en kasttävling i Leiria, Portugal. Självklart skulle jag vilja åka. Svenska friidrottsförbundet skickar två aktiva per gren. De har redan tagit ut Mathilda Elfgaard som kastade 46 m i januari. Hon tävlade inte idag pga av problem med en axel.  Jag tycker det skulle vara roligt att få åka iväg och tävla också, dessutom är jag i skick att kasta max. På friidrott.se står inga givna uttagningsregler, ingen speciell gräns längdmässigt så det känns som att uttagningarna inför denna kasttävling är ganska flummiga, otydligt skulle jag vilja påstå.

Igår hade min klubb If Göta årsmöte och jag tilldelades pris som årets kvinnliga överraskning för säsongen 2014 med motiveringen:

Elisabeth vann SM-guld vid SM i Umeå. Nya personliga rekordet 51,36 räckte till seger med 40 centimeter före tvåan. Elisabeth har därmed visat att det med hårt jobb går att komma tillbaka från skadeperiod och direkt upp på toppen. Överraskande men framförallt mycket imponerande jobb av Elisabeth.

Tack för detta! 🙂