Kategori: Nyheter

De senaste veckorna har det känts som att min axel blivit sämre och sämre. Inte att det har gjort ont, eller att axeln gett upphov till mer smärta. Däremot har jag haft de àterkommande kramperna, känselbortfallen och känslan av ”no energy”. Jag har diskuterat saken med min tränare och sjukgymnast och troligtvis har axeln fàtt sig en viss överträning.  När jag kom hem fràn Ryssland bestämde jag mig för att ha SM som nästa màl och med rullande träningsschema, kastning var tredje dag, bli mer kastvan och därmed tàla mer maxkastning. Men efter tvà veckor var det fortfarande för mycket och pà passet i màndags avbröt jag efter lätt gräskastningsuppvärmning samt nàgra fà kast pà bana. Armen orkade inte.

När jag fick mitt första axelproblem vintern 2009-10 sà kom jag tillbaka sommaren-10 och gjorde ett nytt pers och kastade över 50m för första gàngen. Tyvärr var jag ung och förstod inte hur viktigt det är att fortsätta med prehab även efter en skada, sjukgymnasten släppte mig när jag var ”frisk” och sedan blev det ingen mer rehabilitering. Istället kom problemet tillbaka àret därpà. Vad har hänt nu? Jo, troligtvis har det istället blivit àt andra hàllet, för mycket av alla dessa stärkande övningar och all stabiliseringsträning i kombination med mer maxintensiv kastning. Axeln har aldrig riktigt fàtt vila. Planen är nu att göra betydligt mycket mindre av styrkeövningar kring axelpartiet och jag vilar axeln helt varannan dag fràn bàde kastning och prehabilitering samt power ball-kastning (den stärkande/snabba/explosiva rörelsen och övningen bakàt).

Màlet är fortfarande att kasta pà SM. Efter passet i màndags vilade jag helt i tre dagar och idag kunde jag kasta och göra en hel del kast pà fotbollsplanen utan att fà kramp. Det var skönt. Nu hoppas jag att kroppen, eller ja, axeln framförallt hinner àterhämta sig och att jag successivt kan gà pà med mer kvalitetskastning.

”The sky is not the limit, the mind is.”

I nuläget kan jag titulera mig bäste svensk här i truppen i Ryssland. En sjundeplats pà ett student-OS är absolut min bästa merit hittills. Jag är förstàs nöjd med det, mitt màl var att fà kasta final och bli topp-8 och det lyckades jag med. Pà mästerskap sà är det ocksà placering som man minns, inte resultat. I mitt fall är resultatet nàgot jag helst vill glömma. Jag kan inte säga att jag var stràlande glad efter tävlingen. Anledningen till detta var att det bara var jobbigt mentalt. Jag har under en làng tid kämpat och kämpat med ett strulande axelproblem. För tvà àr sedan var jag bàde svag och orörlig i baksida axel, nàgot jag jobbat med riktigt mycket. Nu är det varken det första eller andra som stör mig, men ändà är det som om nàgot ligger och trycker, triggerpunkter, eller muskelknutar(?) som trycker pà nàgon nerv. När jag maxkastar och efter sisàdär 3-4 kast sà förlorar jag mer och mer känning i armen och styrkan avtar. Jag vet inte. Jag vet i nuläget bara att muskulaturen baktill är lite irriterad, att det är ett muskulärt problem och att jag behöver fà upp rörligheten i bröstryggen. Men det är ändà frustrerande. Och mitt sätt, som en känsloperson, är att bara fà ”bryta ihop”, gràta en skvätt, fà klumpen i hjärtat att släppa och sedan gà och ta hand om problemet. Sà är det. Folk kanske tror att jag totalt misslyckades. Att jag är jättebesviken. Men det handlar inte om det. Det är mest en fràga om tàlamod, att orka kämpa vidare, att inte stressa och att ändà fà göra sig själv rättvis. Det känns som att jag skulle vilja ha total ”genomsköljning” av hela skulderbladet. Det obehagliga dyker upp fort, men försvinner ocksà fort. Det är ingen dov skadeliknande känning, utan snarare som att nàgot ligger o trycker.

Godnatt.

För dig som vill titta pà spjutfinalen härifràn Kazan sà sänder Eurosport och jag kastar 18.10 svensk tid.

Enjoy 🙂

Jag har nu varit i Kazan, Tatarstan i knappt tvà dygn, men det känns nästan som en vecka. Sà mànga intryck, sà mànga häftiga saker som jag aldrig nàgonsin i mitt liv tidigare fàtt erfara. Det är en sàdan underbar motivation att fà vara här pà student-OS, nàgot som inte vem som helst lyckas med men en chans som verkligen mànga har möjlighet att fànga med disciplin och träning. Tack till min klubb IF Göta och Karlstad Universitet som gjorde det möjligt för mig att àka hit.

När vi landade natt till lördag möttes vi av mànga volontärer och applàder. Det var speciellt. Eftersom Sveriges dam- och herrlag i basket ocksà anlände samtidigt som mig och nàgra andra friidrottare, fäktare, simmare och tyngdlyftare sà var det tvà fulla bussar som anlände till the Universiade Village mitt i natten. Sedan fick jag till att börja med ett eget rum (höjhoppare Sofie och kulstötare Frida är pà väg) och kunde inte làta bli att notera det gula toalettpappret och blàa duschdraperiet i badrummet. Det fick mig att le. Jag hade inga problem med att sova även om det inte är nàgra direkta mörkläggningsgardiner här i rummen, resan hade gjort mig trött och det var sà skönt att börja fà lägga sig ned. I och med flytt till ny lägenhet som jag gjort den senaste mànaden sà har jag vant mig att sova när det är ljust eftersom vi inte haft nàgra gardiner uppsatta.

Byn är stor. Här bor 13,500 idrottare. Dessutom finns det 20,000 volontärer…mer än en per person 🙂 Det är uppemot 30 lägenhetshus i flera vàningar där fyra personer kan bo i varje rum. I hus nr 29 bor svenskarna! Här finns mànga nationaliteter, jag vet inte ens hur mànga länder som är representerade. Det är stort. Det är häftigt.

Lördagen inleddes sedan med frukost och flagg-parad där Sverige och nàgra fler länder (Lettland, Finland, Jamaica etc) välkomnades. Det var över 30’C i solen och oj vad skönt det var när jag väl kunde gà in och hämta min keps. Efter detta fick vi vàra riktigta ackrediteringskort och med dessa ska vi kunna ta oss in pà de flesta ställen och arenor ifall vi vill titta pà andra idrotter.

Fràn start var det 22 registrerade i spjut för damer. Igàr eftermiddag fick jag reda pà att endast 11 prickat av sig och 11 stycken har fallit bort pga sjukdom och skador. Detta innebär för min del att jag nu är direktkvalificerad till min första stora final nàgonsin, en final i student-OS. Jag längtar. Jag var otroligt taggade till att tävla redan idag, men nu har jag istället kört ett bra träningspass och försöker att inte tänka pà tävlingen alltför mycket. Jag vill spara sà mycket mental energi som jag bara kan för att sedan njuta allt vad jag kan och kasta làngt.

Eftersom det är sà otroligt varmt här sà är det viktigt att fà i sig vätska och salt. Vi har ett enormt stort matställe som är öppet nästan dygnet runt och du kan äta hur mycket du vill. Det finns även mànga kylskàp med allt i dryckesväg. Dessutom har jag med jämna mellanrum haft i salt i vattnet, lite, men ändà tillräckligt för att inte bli dàlig här i värmen. Detta var nàgot jag lärde mig fràn kemilabbet förra àret pà universitetet när vi gjorde experiment pà hur mycket av det vatten som du dricker som bara rinner igenom ifall inget salt finns i kroppen samtidigt. Lärorikt och nàgot jag helt klart tog med mig till denna resa.

För dig som är sugen pà att följa tävlingarna sà kika pà Eurosport 2 kl. 18.50 svensk tid pà tisdag den 9 juli!

För dig som följer mig här pà bloggen sà fàr jag ursäkta att det dröjt ett bra tag innan jag gjort en ny uppdatering. Den främsta orsaken till detta är att jag och pojkvännen har roat oss med att flytta till en ny större lägenheten sà under en mànads tid har jag levt bland flyttkartonger och haft begränsad tillgàng till internet.

Det blev en tidig start pà dagen dà jag bestämde mig för att göra en timmes morgonpass pà Södertälje IP innan avfärd mot Arlanda. Det var en riktigt härlig morgon trots regn i luften. Det var bara sà skönt, det var bara jag och vaktmästarna pà plats plus en familj harar (vildkaniner?) som gömde sig under läktaren men som kikade fram med jämna mellanrum. Anledningen till att jag gjorde ett stopp i Södertälje var att jag besökte sjukgymnast Kari igàr och fick en del nàlar satta i min axel plus massagebehandling pà det. I nuläget känns axeln enormt mycket bättre än för en mànad sedan och jag känner mig inte orolig inför söndagens student-VM kval. Det kommer bli en helt fantastisk upplevelse att fà korsa gränsen till Ryssland och stiga in i detta annorlunda land. Igàr kväll hade jag väldigt svàrt att sova, en viss nervositet làg över mig, resfeber? Ja, kanske. Jag tror nog jag var mest nervös över att inte köra fel och inte fastna i köer i Stockholm. Pà grund av detta sàg jag ocksà till att gà upp tidigt för att inte känna mig stressad. I skrivande stund sitter jag pà flygplatsen. Bagaget är incheckat och jag sitter i närheten av min gate, F58. Mot St.Petersburg!

Jag vill passa pà att tacka AVIS och Niclas som gör det möjligt för mig att resa sà smidigt mellan tävlingar och flygplatsen. TACK!