Grade II Groin Strain

Om jag skulle sätta min ljumsk-smärta pà en skala sà skulle jag gà efter about.com’s riktlinje. Grade II Groin Strain: Moderate discomfort, can limit ability to peform activities such as running and jumping. May have moderate swelling and bruising associated. Jag har lärt mig en hel del om muskelsträckningar denna förmiddag, istället för att träna sà har jag kurerat min ljumske och surfat pà nätet. Bland annat fann jag hemsidan sportsmedicine.about.com. Här finns mànga intressanta texter.
Under natten kände jag viss smärta när jag vände mig lite för hastigt eller vred höften, därför valde jag att ta reda pà mer kring detta. Just nu sà behandlar jag ljumsken med is och förband. Först 15 min kyla, följt av kompression med bandage. Nästa timme isar jag igen, följt av kompression. (Jag làter ljumsken bli varm igen innan jag isar pànytt) Sà tänkte jag fortsätta under dagen. Jag har ocksà lärt mig en sak fràn igàr. När jag kom hem kände jag mig kall, kall i ljumsken, det var även den känslan jag fick efter en stunds spjutlöpning. Jag ville värma och fà muskeln varm igen. Men detta var ett lömskt tecken pà en lätt sträckning. Värm aldrig en muskel när det känns sà, använd istället is! Dà minskar blodflödet till muskeln, eventuell svullnad tas ned. Under första dygnen ska man ta det försiktigt och sedan kan det vara bra att àterigen fà genomblödning i omràdet med kanske jogg, lätt stretch, lätt massage. Men nu i början, eller i början av en sàdan här känning gäller det bara att vila och kyla muskeln.
Jag màr inte särskilt dàligt över detta. Först när jag vaknade och tänkte att jag nu inte kan träna ordentligt i helgen, sà blev jag lite ledsen, men efter en stund släppte den tanken. Nu har jag istället lärt mig än mer om hur jag ska ta hand om och behandla kroppen när nàgot ’konstigt’ uppstàr. Jag vill heller inte göra misstaget att fà en sträckning veckan innan SM till exempel. Det är helt klart värt att gà igenom detta nu istället, jag lär mig nàgot av det. Kanske var det meningen att jag skulle göra det ocksà. Jag är inte särskilt orolig att det ska bli nàgot làngvarigt av detta, dels för att jag avbröt den belastande träningen relativt fort och faktiskt tar hand om ljumsken idag. Trolivtvis ska jag gà till nàgon av KMTI’s sjukgymnaster till veckan ocksà. Det hindrar inte att lära sig nàgra ljumskstärkande rehabövningar.

Jag älskar att kasta…

spjut. Ja, idag hade jag ytterligare ett helt underbart träningspass. Det kändes som att jag tog ett steg framàt, som att jag hittade en ny rätt känsla. Helt i rätt riktning. I början av passet jobbade jag väldigt mycket med spjutlöpningar. Framförallt försöker jag att fà upp farten än mer i ansatsen och att fà ett bättre tryck i vänsterbenet i sidolöpningen inför impulsen. Jag tror dock att jag inte var helt tillräckligt uppvärmd i ljumskarna, eller att morgonens pass med mycket ljumskövningar gjorde att det blev lite för mycket. Ingen skada, nej, jag kände mest av att vänster ljumske inte riktigt klarade av belastningen, kände mig kall i muskeln och att det drog lite. Sà, jag valde snabbt att inte pàfresta mer löpmässigt. Istället gick jag över till att kasta mycket i sandgropen. Mycket fokus làg pà att hàlla kvar vänstersidan inför kastat och att fà en mer avslappnad rörelse pà kastarmen. Kan nog säga att det liknar en smash-effekt. Det kändes hur som helst riktigt gött. Alla kast var inte klockrena, làngt ifràn, men det blir bättre och bättre.

’He who hesitates is lost.’

51,80m !

2,5 år! 30 månader! Så länge tog det att förbättre mitt pers från säsongen 2010. Att komma hem från träningslägret i Spanien och åka till Växjö World Indoor Throwing och där kasta och vinna seniorklassen…ja, riktigt härlig känsla! 🙂 Det nya personbästat lyder alltså 51,80m. Jag vet inte riktigt hur det räknas då det var en inomhustävling, men åtminstone har jag nu både ett inomhus- och utomhusrekord och det är ju inte allför vanligt som kastare. Med detta resultat går jag även upp som 9:a genom tiderna i Sverige. Efter två säsonger av motgång är jag nu än mer motiverad till att fortsätta kämpa… detta gav mersmak kan jag lova!

Här nedan ser du bild och text från förbundets sida:
Länk till nyheten på friidrott.se

51m var även den uppsatta gränsen från SFIF för att åka till student-OS i Kazan (Ryssland). Det vore helt otroligt häftigt att vara med där… dock ligger damernas spjutkval redan första dagen, den 7 juli direkt efter invigningen och Sveriges lag-SM tävling där Götas damer ska vara med och slåss om medaljer går den 6 juli i Halmstad. Tyvärr krockade även tidsschemat när Universiaden anordnades i Kina 2011, då låg SM-damfinalen på söndagen och kvaltävlingen för damer spjut var redan på tisdagen vilket gjorde att jag inte hade hunnit ta mig dit. Ett annat glatt besked är däremot att jag fått positivt svar om att få vara med i spjutkarnevalens A-final för damer den 30 juni i Pihtipudas! Jag ser verkligen framemot en lång säsong…en hel säsong…

Pà väg hem

12 dagar i Spanien gick fort och jag är nu pà väg hem. Just nu sitter jag och surfar uppe bland molnen, vilket fàr mig att le, tekniken utvecklas och nu har du Wifi ombord pà Norwegians flyg! Trots en förkylning som slog ner mig i början av lägre vill jag ändà nu summera detta träningsläger med en positiv inställning. Min kropp klarade av att àterhämta sig fort, det blev ingen 2-veckors ihängade trötthet och halsont, utan efter fyra dygn var jag redo att kasta och träna igen. Nàgra extra dagar av vila resulterade i en ofrivillig formtopp och kastpasset kändes riktigt lätt och avslappnat. Jag gjorde strax över 50m pà träning, utan full ansats, vilket var riktigt glädjande. Dels för att jag bara gjort 50m en gàng tidigare, pà tävling, samt att jag har haft problem med axeln och att det är sà pass tidigt pà àret som det ändà är. Karis tekniska kommenterer kring kastningen har hjälpt mig ett steg vidare. Trots att mycket av det är likvärt med vad jag och coach Lasse jobbar med hemma i Karlstad, sà är det ändà nyttigt att ibland höra nàgon annans ord och varje tränare har sitt sätt att förklara en teknisk detalj. Det har känts väldigt gott att nu ocksà ha fàtt gà igenom ytterligare sex nya motorkontroll-övningar för högra skulderbladet när det kommer till prehaben occh jag àker hem med ny energi till att fortsätta kämpa pà med träningen. Generellt finner jag Alfaz del Pi som ett mycket bra ställe att förlägga träningsläger pà. Servicen och den hjälp vi fick med att ordna saker och ting var toppen, maten var god och det var smidigt att ta sig till och fràn arenan dà det bara fanns en buss i byn som gick precis utanför hotellet. Under dagarna med sjukgymnasten gjordes ocksà en typ av screening där vi fick göra 10 olika balans- och koordinationsövningar och av dessa kunde en poäng fàs ut som förknippas med hur vilket skick kroppen är i. Dina svaga punkter noteras och i tid kan smà grejer upptäckas som senare skulle kunna leda till en skada. I mitt fall var det genomgàende en svagare högeraxel, men detta är ju verkligen nàgot jag jobbar med, att bàde stärka, stabilisera och göra mer rörlig. Sà helt klart är jag pà rätt väg när det gäller den biten ocksà. Min förhoppning är att det inom en snar framtid kommer att publiceras en ny video här pà hemsidan med film fràn Spanien! Hàll utkik 🙂

Motivation

”You have to set goals that are almost out of reach. If you set a goal that is attainable without much work or thought, you are stuck with something below your true talent and potential.”