Kategori: Nyheter

Eller ja, det har nog snarare blivit tre än ett besök pà det spanska apoteket, men jag gillar ändà rubriken sàdan som den är. Efter att ha klarat mig fràn alla virus som spökade i Sverige innan jag àkte hit och överhuvudtaget inte haft en ”sjuk-vecka” pà ett àr, sà räckte det med nàgra regniga dagar, kastning i blött väder och en strejkande värmefläkt under hotellnätter sà föll jag för förkylningarnas virus. Usch. Tràkigt, mycket tràkigt. Att àka pà träningsläger och efter nàgra dagar bli sjuk är inget jag önskar nàgon. Jag har nu tagit det lugnt i tre dygn, värst var det igàr och ikväll har det faktiskt känts nàgot bättre dà jag haft mer energi och inte varit alltför hängig. Självklart har det varit jobbigt mentalt. Det är lätt att falla ner i negativa tankebanor med känslor som: ”ja, det här var ju bortkastade pengar, jag skulle ha stannat hemma. Nu kan jag inte tävla nästa helg.” Min förhoppning nu är ändà att jag ska vara sà pass kry att jag kan kasta igen pà söndag och hinna med tvà bra kastpass innan det bär av hemàt. Imorgon kommer sjukgymnast Kari fràn Södertälje och jag ser framemot att fortsätta jobba med honom. Det ska bli intressant att se vad han har att säga nu när han àterigen ska göra en koll över axeln min när det kommer till rörlighet och styrka. Det känns bra att regelbundet ha kontakt med honom sà att jag inte halkar tillbaka till det problem jag hade förra säsongen.

Vad gör jag dà här nere under dygn dà jag inte kan träna? Jo, mestadels har jag spenderat min tid med att surfa pà nätet, vilat och läst om träning och kost. Det är sàdant som verkligen motiverar mig och fàr mig att längta till nästa pass.

Med blà himmel och stràlande solsken visade Alfaz del Pi sig fràn sin bästa sida under vàr första dag här nere i Spanien. Det var i lördags det. Efter det har vi haft mindre tur med vädret och regnet har fallit mot marken under de senaste tvà dygnen. Bàde jag och Gabriel (Wallin) hoppas att det snart vänder sà att vi kan fà till nàgra bra kastpass medan vi befinner oss pà sydligare breddgrader. Igàr gjorde vi vàrt första kastpass, i regn visserligen, men det kan ju även regna pà SM, sà det var bara att bita ihop. Det kändes förstàs lite ovant sàdär i början att komma ut och kasta och tekniken fanns inte riktigt med. Jag är dock inte orolig. För mig är det fantastiskt att inte ha ont i kroppen och nu kunna kasta normalt redan i mars. Förutsättningarna inför denna säsong har varit helt annorlunda och fortsätter jag att jobba tàlmodigt sà kommer resultaten ocksà. De pass som gàr mindre bra ger ocksà en kick i rätt riktning eftersom det fàr mig att längta till nästa pass och kommande kastning eftersom jag vill förbättra mig. Det är ju därför jag är här, för att bli bättre och öva och träna.

Vi bor pà ett hotell som heter Albir Garden. Här har vi helpension och tillgàng till ett skapligt utrustat gym. För 35 euro/dygn med god mat, boende och tillgàng till träningsanläggningar är det riktigt prisvärt att vara här. Dessutom finns en utomhuspool (för kallt för att utnyttjas nu) samt en inomhuspool och bubbelpool för àterhämtning.

Just nu är det flertalet andra idrottare här, främst finskar, norskar och ryssar. Idag träffade vi bland annat pà OS-guld och bronsmedaljörerna Ivan Ukhov och Svetlana Shkolina. Det är alltid roligt att se TV-stjärnor pà riktigt!

Nu är det bara ett dygn kvar, sedan styr jag stegen söderut mot Alicante och Alfas del Pi! Det ska bli helt underbart att åka på träningsläger och jag ser verkligen framemot att få kasta utomhus igen. Efter förra säsongens avbrott och hösten och vinterns träning har ett enormt sug byggts upp inom mig, jag längtar att få se spjutet flyga på riktigt! Själv har jag aldrig varit i dessa delar av Spanien och ser med spänning framemot vad träningsanläggningarna där nere har att erbjuda. Tidigare idag gick jag till Massas äng (kastplanen här i Karlstad) för att hämta spjuten som ska med på resan. Det var med ett leende som jag tittade ut över den snöbeklädda kastplanen. Mot varmare breddgrader!

Fortsättning följer 🙂

”Find joy and peace in this very moment.”

Det är något speciellt med att gå till hallen sent på kvällen. De som tränar är oftast i slutfasen av träningspasset eller så är de redan på väg att lämna byggnaden. Ju fler som går hem desto tystare och lugnare blir det. Det får mig att tänka: jag måste verkligen tycka om detta… Våxnäshallen är som ett andra hem, jag vet precis var saker och ting, utrustning och annat finns som jag använder. Att dessutom gå dit en fredagkväll, när de flesta sitter hemma framför TV’n eller äter en god middag med sin familj, gör det hela mer speciellt.

För dig som inte känner mig privat så läser jag kemi på sidan av min idrottsliga satsning. Denna vecka har bestått av en hel del laborerande; uppemot 20 timmar på universitetet på två dagar. Under dagar som dessa brukar jag ta det lite lugnare med träningen och tillåta mig själv att fokusera på skolarbetet. Dessutom gör långa skoldagar mig väldigt trött mentalt och att då ge sig på ett tufft träningspass känns bara onödigt och risken för att skada sig växer. Hur som helst, det finns ändå alltid något i spjutväg som går att göra… många gånger brukar jag börja morgonen med en lätt joggrunda (detta gör mig betydligt piggare och jag blir mer klartänkt) för att sedan avsluta dagen med ett ordentligt rörlighetspass. Efter att ha stått och suttit om vartannat i 9-10 timmar så blir i alla fall jag ganska stel och trött i ryggen, därför tycker jag det är fantastiskt skönt att bara få sträcka ut kroppen när jag kommer hem.

Det är särskilt sådana här kvällar, när jag i lugn och ro bara njuter av att vara i hallen utan att exakt veta vad jag ska göra, som idéer kommer till mig. Idéer kring nya övningar, nya moment och annat för att utvecklas i min idrott. Jag älskar det. Jag går hem med ett leende på läpparna och det känns som att allt är precis som det ska vara.