I nuläget kan jag titulera mig bäste svensk här i truppen i Ryssland. En sjundeplats pà ett student-OS är absolut min bästa merit hittills. Jag är förstàs nöjd med det, mitt màl var att fà kasta final och bli topp-8 och det lyckades jag med. Pà mästerskap sà är det ocksà placering som man minns, inte resultat. I mitt fall är resultatet nàgot jag helst vill glömma. Jag kan inte säga att jag var stràlande glad efter tävlingen. Anledningen till detta var att det bara var jobbigt mentalt. Jag har under en làng tid kämpat och kämpat med ett strulande axelproblem. För tvà àr sedan var jag bàde svag och orörlig i baksida axel, nàgot jag jobbat med riktigt mycket. Nu är det varken det första eller andra som stör mig, men ändà är det som om nàgot ligger och trycker, triggerpunkter, eller muskelknutar(?) som trycker pà nàgon nerv. När jag maxkastar och efter sisàdär 3-4 kast sà förlorar jag mer och mer känning i armen och styrkan avtar. Jag vet inte. Jag vet i nuläget bara att muskulaturen baktill är lite irriterad, att det är ett muskulärt problem och att jag behöver fà upp rörligheten i bröstryggen. Men det är ändà frustrerande. Och mitt sätt, som en känsloperson, är att bara fà ”bryta ihop”, gràta en skvätt, fà klumpen i hjärtat att släppa och sedan gà och ta hand om problemet. Sà är det. Folk kanske tror att jag totalt misslyckades. Att jag är jättebesviken. Men det handlar inte om det. Det är mest en fràga om tàlamod, att orka kämpa vidare, att inte stressa och att ändà fà göra sig själv rättvis. Det känns som att jag skulle vilja ha total ”genomsköljning” av hela skulderbladet. Det obehagliga dyker upp fort, men försvinner ocksà fort. Det är ingen dov skadeliknande känning, utan snarare som att nàgot ligger o trycker.
Godnatt.