Häloperation – dag 2 efter operation

18 juni. Morfinet, tror jag, gör att jag sover bra. Igår eftermiddag somnade jag snabbt i soffan efter intag av korttidsverkande morfin och sov nästan 90 minuter utan problem. Natt till idag så upplevde jag att det var lite lite mindre värk och en timme senare, kl 6 istället för 5 på morgonen, kompletterade jag med 1 g paracetamol och 1 tablett korttidsverkande morfin. Sedan somnade jag om igen och sov till ungefär 10. Två morgnar i rad har det varit svårt att ta sig ur sängen utan båda kryckorna. Höger fot är väldigt svullen och aningens röd efter att ha legat i sängen i många timmar. Det tar en stund på morgnarna att hitta balansen och våga stödja på högern. Foten är väldigt stel baktill och jag kan inte stå på högern och böja på höger knä samtidigt. Det stramar. Kanske av svullnad. Kanske av sårläkningsprocessen och att det drar i huden. När jag provar att gå utan kryckor så är det lite som en pingvin, att jag vankar och går brett isär med benen. Jag vågar inte gå längre sträckor utan kryckor. Jag använder även kryckor upp och ned i trappan hemma (åtminstone ännu idag), men det är jag trygg med tack vare god styrka och balans i bål och armar.

På morgnarna när foten är stel och svullen är det lätt att tänka att det blivit värre, då prövas tålamodet lite. Idag, lördag, var första dagen som jag duschade efter operationen. Kände mig ofräsch och hade gärna duschat redan i torsdags kväll, men samtidigt så är mitt tips att invänta dusch tills du känner dig någorlunda stabil på foten för att våga stappla in i duschkabin eller badkar. Plastpåse, jag tog dubbla, som tejpades fast, sedan tog jag det bara lugnt och försiktigt upp i badkaret.

När jag blir trött tillåter jag kroppen att sova. Det blir runt 10-12 h per natt och en eftermiddagsvila på minst 1 h. Aktivitetsmässigt så har denna lördag innefattat mer gå-övning. Gått runt i huset och i trädgården lite mer utan kryckor. När jag blir trött, mer öm i hälen eller känt att balansen inte riktigt funnits där så har jag tagit hjälp av kryckorna igen. Jag körde även en halvtimmes rörlighet för axlar och ben under dagen. Vad som är rätt och fel i dagsläget är nog svårt att säga. Vad betyder egentligen fri mobilisering? Hur mycket får jag belasta? Fri mobilisering tänker jag primärt efter operation handlar om att jag inte behöver ha något stöd eller någon form av stövel eller specialsko. Foten är fri att röra sig det jag kan och förmodligen är det inget som skadas av att jag lägger vikt på foten. Kirurgen sa till mig att använda sunt förnuft. ”Don’t overthink it”, var bland det sista han skickade med mig. Jag försöker hitta en stegvis ökning av gång och belastning som gör att jag heller inte har mer ont kommande dag eller måste ta mer smärtlindring.

Häloperation – dag 1 efter operation

17 juni. Sover bra/blir trött av morfinet. Var väldigt trött, knockad igår kväll efter en lång och omtumlande dag. Somnade fort och vaknade vid 1-2 tillfällen under natten. Vid 05-tiden värkte det mycket och jag tog 1 g paracetamol och 1 tablett korttidsverkande morfin. Kunde sedan somna om snabbt igen. Idag under fredagen så har det gått lite fram och tillbaka med belastningen. Jag använder mestadels båda kryckorna som stöd när jag tar mig framåt. Jag kan vicka på tårna och röra lite fram och tillbaka på foten. Små små stunder tar jag mig framåt haltande, utan kryckor. Vill inte ännu pressa för hårt eller belasta för mycket. Foten svullen, det syns på tårna. Aktivitetsmässigt så har jag tagit det lugnt. Gjort några minuter av axelprehab med mina band samt tagit en promenad med kryckorna till postlådan som ligger 100 m från huset.

Häloperation – operationsdagen

Jag kommer att använda denna hemsida som en form av dagbok för att dela med mig av hur förloppet varit för mig. Dels ett sätt för mig själv att kunna följa hur det går och gått, men förhoppningvis en dag en hjälp på vägen för någon annan.

Inställelsetid kl 12.00 16 juni. Gott bemötande. Väntade några minuter, sedan fick jag byta om till operationskläder som bestod av: rentvättade strumpor, huvudhätta och operationsrock (som en tunn lång morgonrock). Mina egna underkläder fick jag behålla på. Jag låste in mina grejer och tog min bok och gick till operationsväntrummet. Inför operationen gällde fasta. Jag åt frukost vid 05.15, men efter kl 6 fick jag inte äta. Okej att dricka tex. vatten och svart kaffe. Jag satt och läste en stund. Dock på grund av lite sömn natt till operationsdagen så var jag trött och satt mestadels och vilade i fåtöljen. Sköna stolar i väntrummet! Runt 13.30-13.45 kom kirurg Kristoffer och vi gick in på ett rum där vi diskuterade operationen. Det blev bestämt att operationen utförs i sidoläge (liggande på vänster sida, höger fot som opereras). Jag fick en glad gubbe målad på smalbenet och fick därefter gå tillbaka till väntrummet en liten stund. En undersköterska kom ganska snart ut och hämtade mig och vi gick till operationssal nr 1. Undersköterska och operationssköterska hjälptes åt att förbereda min fot inför ingreppet. Jag fick ligga på vänster sida och ha en lite bredare kudde mellan knän/låren. Foten tvättads noggrant. Kände mig väl ompysslad. Jag vet inte exakt hur det såg ut, men ett grönt operationsskynke placerades ut och det var nog bara min fot som syntes och stack ut.

I rummet under operationen fanns undersköterska, operationssköterska, kirurg och kirurgens assistent närvarande. Jag tog inga tabletter före operation. Kände mig lugn, trodde att jag skulle vara mer nervös (eller så var jag bara trött..). Lokalbedövning användes. Ett gäng sprutor, stick, som jag kände av. Vet ej exakt hur många, men det gick bra. Kirurgen tog det lugnt och smidigt och pressade/masserade ut bedövningen. Det var som att foten fylldes/svullnade upp. Assistenten höll som ett tryck från knät och nedåt (för att inte nervreflexer skulle uppstå?). Snittes gjordes från utsidan. Snabbt efter att snittet hade gjorts så rann mycket ledvätska ut. En kommentar från kirurgen var att det var en ordentlig inflammation jag haft. En tacksam bekräftelse på att min känsla och smärta har varit sann. Jag har inte hittat på att jag haft ont, man kan ibland bli tveksam på sig själv och känna sig dum. Kirurgens notering var en bekräftelse som för mig var viktig. Det fick mig också att känna att operationen inte gjordes i onödan. Kroppen producerar mer ledvätska vid inflammation, i alla fall förstod jag det så.

För några månader sedan skrämde en sådan här operation mig. Efter operationen så tycker jag trots allt att det var en häftig upplevelse. Speciellt på något sätt, men inte så skrämmande. Jag upplevde att det gick bra. God ton och samtal med närvarande personal under operation. Imponerad av kirurgen och personalen. Kroppen blev varm och en viss anspänning infann sig iom ingreppet. Att byta om efter operationen och få bort svettiga klädesplagg var skönt. Ibland ömmade det till under operationen när en nerv stördes. På något sätt var foten uttöjd för att hålla isär dom olika delarna. Hur detta såg ut hade jag nog velat se. Jag kunde vagt känna av detta. Det vibrerade när kirurgen slog på skelettet, lite speciellt, väldigt udda känsla och tillika lite äckligt. När jag var nervös kramade jag om min kudde med höger hand och jag kunde också räkna tyst för mig själv för att ha något att tänka på. Inga stygn efteråt, men något slags skydd/tejp som ska ramla av. Inom 14 dagar ska distriktssköterska titta på såret och det har jag fått remiss till. Runt foten har jag även ett bandage. Efter operation är det nu fri mobilisering som det heter. Jag fick hjälp av undersköterskan och operationssköterskan att hanka mig till vilostolen i ett annat väntrum efter operationen. Där fick jag te och smörgås. Foten i högläge och intag av 1 g paracetamol, 1 tablett långtidsverkande morfin och 1 tablett för illamående. Energin var god och jag kände mig glad om än lite omtumlad. Kanske inte så konstigt ändå efter denna form av ”misshandel” av foten.

Jag vet inte exakt hur länge lokalbedövningen satt i. Under hemfärd kunde jag känna av att hälen började värka. Känsel i tår och under foten har jag, men hård baktill, vid hälbenet. Jag kan röra på foten någorlunda. Däremot varierande gällande hur mycket jag känner att jag kan belasta. Jag tar hjälp av kryckorna när jag går, men lägger lite belastning på foten. Det är liksom en form av värk, stelhet och att det svider.

Häloperation

Inget skrivet här på lång tid. 2021 innefattade många saker, men i dagsläget väljer jag att inte skriva om allt utan fokusera på en operation av höger häl som nyligen blivit gjord.
När jag började jobba på Fortum i början av 2020 så fick jag ganska snart problem med höger häl. Först ett skavsår på utsida hälben, sedan ett skavsår igen och det hela ville inte riktigt läka. På jobbet använder vi heltäckande skyddsskor och som en idrottare som mestadels använt mjuka och ”bra” skor och mestadels träningsskor så var skyddsskor något som inte fungerade så bra för min fot. På hälbenet blev det stegvis pålagringar och slemsäcken baktill blev inflammerad. Under dryga 2 år har detta fortsatt att irritera och jag har inte kunnat belasta på det sätt jag varit van. En kort promenad eller en lugn jogg så har resultatet efteråt varit en svullen häl. På olika sätt har jag försökt hjälpa hälen att återhämta sig: inflammationsdämpande tabletter och salva, avlastning, träningsskor med mjukare hälkappa, stötvågsbehandling, laserbehandling och sjukgymnastik. Sommaren 2021 tog jag kontakt med vårdcentralen i Kumla för att på något sätt komma vidare. Ett fall som mitt har inte varit prioriterat pga Covid-19. Jag träffade en läkare under sommaren 2021 och röntgen av foten och fotled gjordes i slutet av 2021. I mars 2022 fick jag träffa ortoped på USÖ och nu i juni var det dags för operation. På Eskilstuna Specialistcenter Scandinavia fick jag tid för operation 16 juni. En operation som skulle innefatta att den inflammerade slemsäcken plockades bort, påbyggnad slipades ned och del av hälben hamrades bort. Det jag upplevt och förstått har varit att själva hälsenan mått bra, men att det blivit som en kronisk inflammation av slemsäcken. Det tog alltså lite drygt 1 år från det att jag var i kontakt med vårdcentral till dess att själva operationen var utförd. Jag använde mig av Vårdslussen och kunde därför komma vidare lite snabbare. I Örebro hade jag fått vänta ännu längre på operation.

2021

Den här hemsidan har inte varit särskilt uppdaterad de senaste 2 åren, men på sista tiden har jag blivit mer och mer osugen på, eller mindre intresserad av övriga sociala medier, vilket gör att det här forumet kanske ändå passar mig. Vi får se. Testa att följa mig ett tag så ser vi var det leder.

Det har gått över ett år sedan jag började med nytt jobb. Jag trivs. Ja, det gör jag verkligen. Jag hoppas jag får hänga kvar där länge. Nu är våren emot och jag längtar till att fler dagar ta cykeln till jobbet och ibland bara ta en längre tur hem. Den här veckan är jag ledig. Jag hade hoppats på att kunna dra iväg på träningsläger vilket jag gjort så många år sedan 2004. Men inget träningsläger förra året och heller inget läger i år. Vem hade kunnat ana att denna coronapandemi skulle hänga i så här.

Jag vet inte alls vad den här sommaren har att ge. För första gången på länge så känner jag mig ändå inte särskilt orolig. Att vara ansvarig för sig själv, att skriva sin egen planering gör väldigt mycket för mig. Det gör mig starkare. Jag längtar efter att ha den bästa friidrotts-sommaren någonsin. På mina villkor.