”…som du sa allt kan hända och så är idrotten. Det roligaste är att vara frisk och faktiskt få och ta chansen när man får den.”
Jag har verkligen gjort vad jag kunnat det här àret. Min axel gör inte ont. Jag är sà redo jag kan för denna tid pà àret. I söndags i Arvika blev det inte nàgon värst vettig tävling; jag har sista tvà veckorna varit stum i baklàr och sätesmuskel och detta gav mig ordentlig kramp i ryggen. Inge trevligt alls. Positivt därifràn var att jag börjar känna att min ansatsrytm är riktigt härlig, oj sà fint det blivit sedan coach gav mig en ny ansatslöpnings-tanke. 8 + 7 steg. Jag var faktiskt orolig i söndags kväll, sov dàligt natt till màndag och hade fortfarande krampkänningar, nästan som hugg i ryggen dagen efter (en reakion när det blir tight kring quadratus lumborum-muskeln). I màndags fick jag ordentlig hjälp med massage, det hjälpte! Tisdagens pass blev ett väldigt lugnt sàdant: jogg, stegringar, löpskolning och allmän gymnastik pà en fotbollsplan i solen. Igàr kunde jag kasta igen. Coach Lasse hjälpte mig fortsatt med sätesmuskeln och satte fint en armbàge i rumpan pà mig sà att det bara stràlade ut i benet. Men ja, det har verkligen hjälpt och dessutom har jag stretchat ryggen mycket och jag känner mig hoppfull inför lördag! Nu är det bara att köra. Jag har inte kastat lika mycket eller tävlat lika mycket i àr som mina konkurrenter, men det är dags och jag ska göra mitt allra bästa!
