Jag blir så glad! Igår kunde jag göra ytterligare ett bra kastpass, inte med spjut denna gång men med en 1 kg-boll för att hitta draget och spänningen i bröstet. Detta var tredje passet för mig med fokus på tyngre bollkastning men med teknikfokus fortfarande. Det känns som att ett sådant pass bygger upp mitt självförtroende; att kunna ta i med en 1 kg-boll gör mig hoppfull att kroppen även kommer att hålla när jag kommer in i slutet av ansatsen och spjutet bara ska flyga iväg…långt… Gårdagens pass bestod av uppvärmningskast med medicinboll följt av olika kastserier med boll följt av spjutlöpningar. Något som irriterat på sistone, eller kanske inte irriterat men ibland stört är att jag blivit snabbare i min spjutansats och i det drivet så blir ofta höger ljumske stum och stel dygnen efter. Detta är ju på ett sätt ett gott tecken, eftersom det påvisar att jag har ett helt annat driv i stegen. Men för att det inte ska bli någon dålig reaktion av det så tog jag det ganska lugnt i löpningarna igår och försökte fokusera på rytmen. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 – 1, 2, 3, 4, feeeem, 6, 7. Det kändes riktigt härligt. 25 dagar kvar till SM!