15 juli. 4 veckor efter operation. Sjukskrivningen har passerats och på måndag ska jag tillbaka till jobbet igen. Att gå med heltäckande skor är fortfarande inte jätteskönt, så jag kommer att försöka att ha på mig heltäckande skor så lite som möjligt så länge vi har sommar här i Sverige. Då får foten avlastning från tryck under en fortsatt tid framåt. Det har ju trots allt varit väldigt länge som hälen ändå fått utstå felaktigt tryck baktill.
Vad har gått framåt denna vecka? Något ökad belastning. Jag har inte kutat iväg några längre sträckor, varken löp- eller gångmässigt utan hållit mig promenadmässigt till liknande sträckor som föregående vecka. När det kommer till cyklingen så blir totala sträcken cykel ungefär snarlik denna vecka som förra veckan, skillnaden är bara att jag istället gjort två lite längre pass. Positivt är att jag vid det senaste cykelpasset prövade vid några tillfällen att ställa mig upp och trampa och känslan är att jag kan trycka på lite mer med högern. Balansen och tilliten till foten är bättre. Någon dag har jag känt mig mer öm, vid något tillfälle har jag tagit en extra smärtlindrande tablett och vid något tillfälle har jag lite lätt haft en kylande påse vid hälen där det fortfarande finns en viss svullnad. Jag tror att de resorberbara stygnen har minskat, börjat att försvinna, men dom är inte helt borta. Att jag vet det är att det fortfarande är ömt, jag kan känna stygnen och när jag prövade att köra bil igen för första gången på en månad igår så fick jag ett såntdär nervhugg när jag flyttade foten från gaspedal till broms. Det är ok att köra bil, men jag kommer inte köra bil i onödan eller några längre sträckor ännu. I nuläget cyklar jag hellre till jobbet. Jag har vid två tillfällen drömt att jag springer igen och känslan när jag gick uppför trappen hemma idag var att jag ville studsa/springa upp. Härlig känsla. Just det, jag har även provat 15 minuter crosstrainer denna vecka – det gick bra! Ytterligare ett redskap jag kan använda mig av mer framöver igen. Crosstrainern använde jag lugnt, mer som ett sätt att göra många rotationer på foten och få rörlighet/genomblödning. Överlag mindre ont av stygnen denna vecka. Däremot väldigt väldigt trött i vänster sida höft. Det var som att det över en natt bara vände och kroppen sa ifrån att nu får du inte sova på vänstra sidan mer. Så ja, jag har försökt rulla över mer till högern nu och vänja höger utsida och ha operationssåret ned mot lakanet. Inte helt bekvämt. Jag smörjer ofta in området runt såret, är torr i huden. När jag har salva är det förstås svårare att sätta på en kompress, den fäster inte riktigt, men jag använder gärna bandagestrumpan eller bandage då till natten. Jag sover bättre om jag har något slags skydd på foten ännu. Fortsättning följer.