Häloperation – 4 veckor efter operation

15 juli. 4 veckor efter operation. Sjukskrivningen har passerats och på måndag ska jag tillbaka till jobbet igen. Att gå med heltäckande skor är fortfarande inte jätteskönt, så jag kommer att försöka att ha på mig heltäckande skor så lite som möjligt så länge vi har sommar här i Sverige. Då får foten avlastning från tryck under en fortsatt tid framåt. Det har ju trots allt varit väldigt länge som hälen ändå fått utstå felaktigt tryck baktill.

Vad har gått framåt denna vecka? Något ökad belastning. Jag har inte kutat iväg några längre sträckor, varken löp- eller gångmässigt utan hållit mig promenadmässigt till liknande sträckor som föregående vecka. När det kommer till cyklingen så blir totala sträcken cykel ungefär snarlik denna vecka som förra veckan, skillnaden är bara att jag istället gjort två lite längre pass. Positivt är att jag vid det senaste cykelpasset prövade vid några tillfällen att ställa mig upp och trampa och känslan är att jag kan trycka på lite mer med högern. Balansen och tilliten till foten är bättre. Någon dag har jag känt mig mer öm, vid något tillfälle har jag tagit en extra smärtlindrande tablett och vid något tillfälle har jag lite lätt haft en kylande påse vid hälen där det fortfarande finns en viss svullnad. Jag tror att de resorberbara stygnen har minskat, börjat att försvinna, men dom är inte helt borta. Att jag vet det är att det fortfarande är ömt, jag kan känna stygnen och när jag prövade att köra bil igen för första gången på en månad igår så fick jag ett såntdär nervhugg när jag flyttade foten från gaspedal till broms. Det är ok att köra bil, men jag kommer inte köra bil i onödan eller några längre sträckor ännu. I nuläget cyklar jag hellre till jobbet. Jag har vid två tillfällen drömt att jag springer igen och känslan när jag gick uppför trappen hemma idag var att jag ville studsa/springa upp. Härlig känsla. Just det, jag har även provat 15 minuter crosstrainer denna vecka – det gick bra! Ytterligare ett redskap jag kan använda mig av mer framöver igen. Crosstrainern använde jag lugnt, mer som ett sätt att göra många rotationer på foten och få rörlighet/genomblödning. Överlag mindre ont av stygnen denna vecka. Däremot väldigt väldigt trött i vänster sida höft. Det var som att det över en natt bara vände och kroppen sa ifrån att nu får du inte sova på vänstra sidan mer. Så ja, jag har försökt rulla över mer till högern nu och vänja höger utsida och ha operationssåret ned mot lakanet. Inte helt bekvämt. Jag smörjer ofta in området runt såret, är torr i huden. När jag har salva är det förstås svårare att sätta på en kompress, den fäster inte riktigt, men jag använder gärna bandagestrumpan eller bandage då till natten. Jag sover bättre om jag har något slags skydd på foten ännu. Fortsättning följer.

Häloperation – dag 6-9 efter operation

22 juni-25 juni. Kan gå runt 1 km utan kryckor. Midsommar firades i Värmland och under dessa dagar fortsatte jag att öva på att gå. Fortsatt lugnt, ned mot 15 min/km som snabbast och ibland med stöd av kryckorna. Att inte vara hemma gjorde mig mentalt tröttare. Överlag sover jag mycket och när jag är social går det lite extra energi till det förstås. Limmet runt kompressen har kliat och irriterat lite. Varit ganska varmt och fint sommarväder så efter 6 dygn efter operation så fick jag hjälp av sköterska (både min mamma och extrapappa har jobbat många år inom vården) att lägga om såret en första gång. Lite läskigt att se hur det såg ut. Den hårda kanten (trodde det var ett skydd) som låg an mot hälen var koagulerat blod. Foten blå och öm på vissa ställen men generellt en god läkning hittills.

Har även stegvis trappat ned smärtlindring. Börjar lita mer på foten. Ibland trött och obalanserad i mitt steg med högern. Har fått operationsberättelsen per post från kirurgen – super! Den hade skrivits ut och postats dagen efter operation. Det gick snabbt. Det pappret kan jag ta med till sjukgymnast som jag ska träffa 27/6. Innan avfärd tillbaka till Närke så lindade vi också om bandaget. Lite skönt att få lufta foten och ibland minska trycket från bandaget och korrigera bandaget vid behov när det skrynklat till sig eller ligger an felaktigt och skaver. Varma, fina, soliga dagar gör förstås att jag också blir badsugen. Förhoppningsvis är det ok att bada när såret har läkt. Upplever själv att jag går bättre även om jag är ganska försiktig för sårläkningens skull.

Häloperation – dag 4 efter operation

20 juni. Att få skriva hur denna process går hjälper mig. Det gör att jag får lite perspektiv på det hela. Förhoppningvis kommer det också bidra till mindre frustration längs vägen. Jag är imponerad av kroppen. Jag hade inga tydliga förväntningar kring hur rehabiliteringen skulle gå. Jag har aldrig opererats tidigare, så jag har heller inget att jämföra med. Jag tycker att jag kan belasta rätt bra hittills trots att det inte gått så många dagar sedan ingreppet gjordes. Inatt hade jag lite svårare att somna. Tror att jag låg och tänkte lite, någon slags oro och funderingar, men när jag väl somnade så sov jag länge. Vaknade till några gånger under natten, men inget som påtagligt störde. Jämfört med igår så är jag kanske 50% bättre gång- och balansmässigt idag?! Från lunch och framåt har kryckorna fått vila. Har gått en promenad på 500 m utan kryckor, i lugn takt förstås, men det gör inget att det går långsamt.

Samtidigt som jag är tacksam över hur bra det gått hittills så har jag varit lite mer nedstämd idag. Egentligen är jag inte så pigg på att träna ännu, men tror att minskad rörelse påverkar mig mentalt (det brukar det göra). Lite som att jag får cravings för konditionsträning. Om en vecka ska jag träffa sjukgymnast och det ska bli skönt att få något slags program. Bara att sticka ut och cykla skulle göra gott mentalt.

Jag sover fortsatt mycket och det är bra att jag har möjlighet att ge kroppen den vila den behöver. Tog även en till promenad, kvällsgång, för att öva utan kryckor. Totalt ca 24 minuter (2×12 min och 1.2 km idag). Tempot är snigelfart a 19-20 min/km.

Häloperation – dag 3 efter operation

19 juni. Lite mindre ont natt till söndag. Märkte att jag inte hade foten lika mycket på kudden inatt utan snarare hade jag sparkat bort den. (Har en extra kudde i sängen i syfte att få högläge på foten). 3e natten från operation och jag sover fortsatt bra. Kompletterade med 1 g paracetamol under natten, men inget morfin behövdes. Upplevde att smärtan inte var så påtaglig som tidigare två nätter. Försöker lite stegvis närmaste dygnen att trappa ned på morfinet. Ville ha stöd av kryckorna direkt på morgonen. Även denna morgon syntes det att foten var svullen. Så under första stunden på morgonen är det tacksamt att ha stöd från kryckorna tills balansen finns där och att jag piggnat till i skallen. När jag har ont så är det främst baktill. Om jag skulle försöka förklara så är det till höger och vänster om hälsenan. Typ där bursan (slemsäcken) suttit? Vissa stunder kliar det, ibland svider det och ibland känner jag inget. Ibland kan jag komma åt på något sätt så att det är lite obehagligt.

Jag har varit betydligt mer aktiv idag. Hemmavid har jag gått en del utan kryckor. Här även roat mig med lite hemmafix som att städa badrum/toalett, tränat lite lätt axelprehab och bålträning samt varit på en kort tur i skogen. Jag kallar det för ”kryckgång”; gått sådär 1000-1200 m med kryckorna men med ganska mycket belastning på båda fötterna. Vill inte gå längre sträckor utan kryckorna ännu, dom blir som ett skydd för balansen ifall smärta skulle slå till eller om jag råkar trampa snett på något sätt. Såklart att jag idag undrar om jag belastat för hårt, men jag kommer känna efter imorgon och ta det lugnare då ifall det behövs. Ibland är det jobbigare att sitta med foten i högläge i soffan och vila, det är som att det då blir en annan slags dov smärta, stickande känsla. Vet ej om det har med blodflödet att göra. Kanske. Det gör att det kan upplevas lättare att vara upp och röra på sig. Jag längtar till att plocka bort bandaget och se hur det ser ut på huden.

Häloperation – dag 2 efter operation

18 juni. Morfinet, tror jag, gör att jag sover bra. Igår eftermiddag somnade jag snabbt i soffan efter intag av korttidsverkande morfin och sov nästan 90 minuter utan problem. Natt till idag så upplevde jag att det var lite lite mindre värk och en timme senare, kl 6 istället för 5 på morgonen, kompletterade jag med 1 g paracetamol och 1 tablett korttidsverkande morfin. Sedan somnade jag om igen och sov till ungefär 10. Två morgnar i rad har det varit svårt att ta sig ur sängen utan båda kryckorna. Höger fot är väldigt svullen och aningens röd efter att ha legat i sängen i många timmar. Det tar en stund på morgnarna att hitta balansen och våga stödja på högern. Foten är väldigt stel baktill och jag kan inte stå på högern och böja på höger knä samtidigt. Det stramar. Kanske av svullnad. Kanske av sårläkningsprocessen och att det drar i huden. När jag provar att gå utan kryckor så är det lite som en pingvin, att jag vankar och går brett isär med benen. Jag vågar inte gå längre sträckor utan kryckor. Jag använder även kryckor upp och ned i trappan hemma (åtminstone ännu idag), men det är jag trygg med tack vare god styrka och balans i bål och armar.

På morgnarna när foten är stel och svullen är det lätt att tänka att det blivit värre, då prövas tålamodet lite. Idag, lördag, var första dagen som jag duschade efter operationen. Kände mig ofräsch och hade gärna duschat redan i torsdags kväll, men samtidigt så är mitt tips att invänta dusch tills du känner dig någorlunda stabil på foten för att våga stappla in i duschkabin eller badkar. Plastpåse, jag tog dubbla, som tejpades fast, sedan tog jag det bara lugnt och försiktigt upp i badkaret.

När jag blir trött tillåter jag kroppen att sova. Det blir runt 10-12 h per natt och en eftermiddagsvila på minst 1 h. Aktivitetsmässigt så har denna lördag innefattat mer gå-övning. Gått runt i huset och i trädgården lite mer utan kryckor. När jag blir trött, mer öm i hälen eller känt att balansen inte riktigt funnits där så har jag tagit hjälp av kryckorna igen. Jag körde även en halvtimmes rörlighet för axlar och ben under dagen. Vad som är rätt och fel i dagsläget är nog svårt att säga. Vad betyder egentligen fri mobilisering? Hur mycket får jag belasta? Fri mobilisering tänker jag primärt efter operation handlar om att jag inte behöver ha något stöd eller någon form av stövel eller specialsko. Foten är fri att röra sig det jag kan och förmodligen är det inget som skadas av att jag lägger vikt på foten. Kirurgen sa till mig att använda sunt förnuft. ”Don’t overthink it”, var bland det sista han skickade med mig. Jag försöker hitta en stegvis ökning av gång och belastning som gör att jag heller inte har mer ont kommande dag eller måste ta mer smärtlindring.