Jag kommer att använda denna hemsida som en form av dagbok för att dela med mig av hur förloppet varit för mig. Dels ett sätt för mig själv att kunna följa hur det går och gått, men förhoppningvis en dag en hjälp på vägen för någon annan.
Inställelsetid kl 12.00 16 juni. Gott bemötande. Väntade några minuter, sedan fick jag byta om till operationskläder som bestod av: rentvättade strumpor, huvudhätta och operationsrock (som en tunn lång morgonrock). Mina egna underkläder fick jag behålla på. Jag låste in mina grejer och tog min bok och gick till operationsväntrummet. Inför operationen gällde fasta. Jag åt frukost vid 05.15, men efter kl 6 fick jag inte äta. Okej att dricka tex. vatten och svart kaffe. Jag satt och läste en stund. Dock på grund av lite sömn natt till operationsdagen så var jag trött och satt mestadels och vilade i fåtöljen. Sköna stolar i väntrummet! Runt 13.30-13.45 kom kirurg Kristoffer och vi gick in på ett rum där vi diskuterade operationen. Det blev bestämt att operationen utförs i sidoläge (liggande på vänster sida, höger fot som opereras). Jag fick en glad gubbe målad på smalbenet och fick därefter gå tillbaka till väntrummet en liten stund. En undersköterska kom ganska snart ut och hämtade mig och vi gick till operationssal nr 1. Undersköterska och operationssköterska hjälptes åt att förbereda min fot inför ingreppet. Jag fick ligga på vänster sida och ha en lite bredare kudde mellan knän/låren. Foten tvättads noggrant. Kände mig väl ompysslad. Jag vet inte exakt hur det såg ut, men ett grönt operationsskynke placerades ut och det var nog bara min fot som syntes och stack ut.
I rummet under operationen fanns undersköterska, operationssköterska, kirurg och kirurgens assistent närvarande. Jag tog inga tabletter före operation. Kände mig lugn, trodde att jag skulle vara mer nervös (eller så var jag bara trött..). Lokalbedövning användes. Ett gäng sprutor, stick, som jag kände av. Vet ej exakt hur många, men det gick bra. Kirurgen tog det lugnt och smidigt och pressade/masserade ut bedövningen. Det var som att foten fylldes/svullnade upp. Assistenten höll som ett tryck från knät och nedåt (för att inte nervreflexer skulle uppstå?). Snittes gjordes från utsidan. Snabbt efter att snittet hade gjorts så rann mycket ledvätska ut. En kommentar från kirurgen var att det var en ordentlig inflammation jag haft. En tacksam bekräftelse på att min känsla och smärta har varit sann. Jag har inte hittat på att jag haft ont, man kan ibland bli tveksam på sig själv och känna sig dum. Kirurgens notering var en bekräftelse som för mig var viktig. Det fick mig också att känna att operationen inte gjordes i onödan. Kroppen producerar mer ledvätska vid inflammation, i alla fall förstod jag det så.
För några månader sedan skrämde en sådan här operation mig. Efter operationen så tycker jag trots allt att det var en häftig upplevelse. Speciellt på något sätt, men inte så skrämmande. Jag upplevde att det gick bra. God ton och samtal med närvarande personal under operation. Imponerad av kirurgen och personalen. Kroppen blev varm och en viss anspänning infann sig iom ingreppet. Att byta om efter operationen och få bort svettiga klädesplagg var skönt. Ibland ömmade det till under operationen när en nerv stördes. På något sätt var foten uttöjd för att hålla isär dom olika delarna. Hur detta såg ut hade jag nog velat se. Jag kunde vagt känna av detta. Det vibrerade när kirurgen slog på skelettet, lite speciellt, väldigt udda känsla och tillika lite äckligt. När jag var nervös kramade jag om min kudde med höger hand och jag kunde också räkna tyst för mig själv för att ha något att tänka på. Inga stygn efteråt, men något slags skydd/tejp som ska ramla av. Inom 14 dagar ska distriktssköterska titta på såret och det har jag fått remiss till. Runt foten har jag även ett bandage. Efter operation är det nu fri mobilisering som det heter. Jag fick hjälp av undersköterskan och operationssköterskan att hanka mig till vilostolen i ett annat väntrum efter operationen. Där fick jag te och smörgås. Foten i högläge och intag av 1 g paracetamol, 1 tablett långtidsverkande morfin och 1 tablett för illamående. Energin var god och jag kände mig glad om än lite omtumlad. Kanske inte så konstigt ändå efter denna form av ”misshandel” av foten.
Jag vet inte exakt hur länge lokalbedövningen satt i. Under hemfärd kunde jag känna av att hälen började värka. Känsel i tår och under foten har jag, men hård baktill, vid hälbenet. Jag kan röra på foten någorlunda. Däremot varierande gällande hur mycket jag känner att jag kan belasta. Jag tar hjälp av kryckorna när jag går, men lägger lite belastning på foten. Det är liksom en form av värk, stelhet och att det svider.