Häloperation – 4 veckor efter operation

15 juli. 4 veckor efter operation. Sjukskrivningen har passerats och på måndag ska jag tillbaka till jobbet igen. Att gå med heltäckande skor är fortfarande inte jätteskönt, så jag kommer att försöka att ha på mig heltäckande skor så lite som möjligt så länge vi har sommar här i Sverige. Då får foten avlastning från tryck under en fortsatt tid framåt. Det har ju trots allt varit väldigt länge som hälen ändå fått utstå felaktigt tryck baktill.

Vad har gått framåt denna vecka? Något ökad belastning. Jag har inte kutat iväg några längre sträckor, varken löp- eller gångmässigt utan hållit mig promenadmässigt till liknande sträckor som föregående vecka. När det kommer till cyklingen så blir totala sträcken cykel ungefär snarlik denna vecka som förra veckan, skillnaden är bara att jag istället gjort två lite längre pass. Positivt är att jag vid det senaste cykelpasset prövade vid några tillfällen att ställa mig upp och trampa och känslan är att jag kan trycka på lite mer med högern. Balansen och tilliten till foten är bättre. Någon dag har jag känt mig mer öm, vid något tillfälle har jag tagit en extra smärtlindrande tablett och vid något tillfälle har jag lite lätt haft en kylande påse vid hälen där det fortfarande finns en viss svullnad. Jag tror att de resorberbara stygnen har minskat, börjat att försvinna, men dom är inte helt borta. Att jag vet det är att det fortfarande är ömt, jag kan känna stygnen och när jag prövade att köra bil igen för första gången på en månad igår så fick jag ett såntdär nervhugg när jag flyttade foten från gaspedal till broms. Det är ok att köra bil, men jag kommer inte köra bil i onödan eller några längre sträckor ännu. I nuläget cyklar jag hellre till jobbet. Jag har vid två tillfällen drömt att jag springer igen och känslan när jag gick uppför trappen hemma idag var att jag ville studsa/springa upp. Härlig känsla. Just det, jag har även provat 15 minuter crosstrainer denna vecka – det gick bra! Ytterligare ett redskap jag kan använda mig av mer framöver igen. Crosstrainern använde jag lugnt, mer som ett sätt att göra många rotationer på foten och få rörlighet/genomblödning. Överlag mindre ont av stygnen denna vecka. Däremot väldigt väldigt trött i vänster sida höft. Det var som att det över en natt bara vände och kroppen sa ifrån att nu får du inte sova på vänstra sidan mer. Så ja, jag har försökt rulla över mer till högern nu och vänja höger utsida och ha operationssåret ned mot lakanet. Inte helt bekvämt. Jag smörjer ofta in området runt såret, är torr i huden. När jag har salva är det förstås svårare att sätta på en kompress, den fäster inte riktigt, men jag använder gärna bandagestrumpan eller bandage då till natten. Jag sover bättre om jag har något slags skydd på foten ännu. Fortsättning följer.

Häloperation – dag 3 efter operation

19 juni. Lite mindre ont natt till söndag. Märkte att jag inte hade foten lika mycket på kudden inatt utan snarare hade jag sparkat bort den. (Har en extra kudde i sängen i syfte att få högläge på foten). 3e natten från operation och jag sover fortsatt bra. Kompletterade med 1 g paracetamol under natten, men inget morfin behövdes. Upplevde att smärtan inte var så påtaglig som tidigare två nätter. Försöker lite stegvis närmaste dygnen att trappa ned på morfinet. Ville ha stöd av kryckorna direkt på morgonen. Även denna morgon syntes det att foten var svullen. Så under första stunden på morgonen är det tacksamt att ha stöd från kryckorna tills balansen finns där och att jag piggnat till i skallen. När jag har ont så är det främst baktill. Om jag skulle försöka förklara så är det till höger och vänster om hälsenan. Typ där bursan (slemsäcken) suttit? Vissa stunder kliar det, ibland svider det och ibland känner jag inget. Ibland kan jag komma åt på något sätt så att det är lite obehagligt.

Jag har varit betydligt mer aktiv idag. Hemmavid har jag gått en del utan kryckor. Här även roat mig med lite hemmafix som att städa badrum/toalett, tränat lite lätt axelprehab och bålträning samt varit på en kort tur i skogen. Jag kallar det för ”kryckgång”; gått sådär 1000-1200 m med kryckorna men med ganska mycket belastning på båda fötterna. Vill inte gå längre sträckor utan kryckorna ännu, dom blir som ett skydd för balansen ifall smärta skulle slå till eller om jag råkar trampa snett på något sätt. Såklart att jag idag undrar om jag belastat för hårt, men jag kommer känna efter imorgon och ta det lugnare då ifall det behövs. Ibland är det jobbigare att sitta med foten i högläge i soffan och vila, det är som att det då blir en annan slags dov smärta, stickande känsla. Vet ej om det har med blodflödet att göra. Kanske. Det gör att det kan upplevas lättare att vara upp och röra på sig. Jag längtar till att plocka bort bandaget och se hur det ser ut på huden.

Häloperation

Inget skrivet här på lång tid. 2021 innefattade många saker, men i dagsläget väljer jag att inte skriva om allt utan fokusera på en operation av höger häl som nyligen blivit gjord.
När jag började jobba på Fortum i början av 2020 så fick jag ganska snart problem med höger häl. Först ett skavsår på utsida hälben, sedan ett skavsår igen och det hela ville inte riktigt läka. På jobbet använder vi heltäckande skyddsskor och som en idrottare som mestadels använt mjuka och ”bra” skor och mestadels träningsskor så var skyddsskor något som inte fungerade så bra för min fot. På hälbenet blev det stegvis pålagringar och slemsäcken baktill blev inflammerad. Under dryga 2 år har detta fortsatt att irritera och jag har inte kunnat belasta på det sätt jag varit van. En kort promenad eller en lugn jogg så har resultatet efteråt varit en svullen häl. På olika sätt har jag försökt hjälpa hälen att återhämta sig: inflammationsdämpande tabletter och salva, avlastning, träningsskor med mjukare hälkappa, stötvågsbehandling, laserbehandling och sjukgymnastik. Sommaren 2021 tog jag kontakt med vårdcentralen i Kumla för att på något sätt komma vidare. Ett fall som mitt har inte varit prioriterat pga Covid-19. Jag träffade en läkare under sommaren 2021 och röntgen av foten och fotled gjordes i slutet av 2021. I mars 2022 fick jag träffa ortoped på USÖ och nu i juni var det dags för operation. På Eskilstuna Specialistcenter Scandinavia fick jag tid för operation 16 juni. En operation som skulle innefatta att den inflammerade slemsäcken plockades bort, påbyggnad slipades ned och del av hälben hamrades bort. Det jag upplevt och förstått har varit att själva hälsenan mått bra, men att det blivit som en kronisk inflammation av slemsäcken. Det tog alltså lite drygt 1 år från det att jag var i kontakt med vårdcentral till dess att själva operationen var utförd. Jag använde mig av Vårdslussen och kunde därför komma vidare lite snabbare. I Örebro hade jag fått vänta ännu längre på operation.