19 juni. Lite mindre ont natt till söndag. Märkte att jag inte hade foten lika mycket på kudden inatt utan snarare hade jag sparkat bort den. (Har en extra kudde i sängen i syfte att få högläge på foten). 3e natten från operation och jag sover fortsatt bra. Kompletterade med 1 g paracetamol under natten, men inget morfin behövdes. Upplevde att smärtan inte var så påtaglig som tidigare två nätter. Försöker lite stegvis närmaste dygnen att trappa ned på morfinet. Ville ha stöd av kryckorna direkt på morgonen. Även denna morgon syntes det att foten var svullen. Så under första stunden på morgonen är det tacksamt att ha stöd från kryckorna tills balansen finns där och att jag piggnat till i skallen. När jag har ont så är det främst baktill. Om jag skulle försöka förklara så är det till höger och vänster om hälsenan. Typ där bursan (slemsäcken) suttit? Vissa stunder kliar det, ibland svider det och ibland känner jag inget. Ibland kan jag komma åt på något sätt så att det är lite obehagligt.
Jag har varit betydligt mer aktiv idag. Hemmavid har jag gått en del utan kryckor. Här även roat mig med lite hemmafix som att städa badrum/toalett, tränat lite lätt axelprehab och bålträning samt varit på en kort tur i skogen. Jag kallar det för ”kryckgång”; gått sådär 1000-1200 m med kryckorna men med ganska mycket belastning på båda fötterna. Vill inte gå längre sträckor utan kryckorna ännu, dom blir som ett skydd för balansen ifall smärta skulle slå till eller om jag råkar trampa snett på något sätt. Såklart att jag idag undrar om jag belastat för hårt, men jag kommer känna efter imorgon och ta det lugnare då ifall det behövs. Ibland är det jobbigare att sitta med foten i högläge i soffan och vila, det är som att det då blir en annan slags dov smärta, stickande känsla. Vet ej om det har med blodflödet att göra. Kanske. Det gör att det kan upplevas lättare att vara upp och röra på sig. Jag längtar till att plocka bort bandaget och se hur det ser ut på huden.