X, X, X, X, X, —

Sà här kan det ocksà gà… fem kryss och ett eget val att stà över ett kast. Igàr var jag i Södertälje för att tävla pà Kringelspelen. Det var riktigt varmt och soligt med en lätt vind; riktigt härligt, det skulle bli sà kul att kasta.
Som idrottare fàr du ibland utstà dagar dà kroppen inte svarar, dà kroppen känns matt och inte i form. Rena skitdagar (ursäkta ordvalet). Men en sàdan dag hade jag igàr och det var inte alls roligt. Huvudet vill kasta làngt medan kroppen vill sova och vila. Det hände ingenting. Känslans fanns inte där, jag hade svàrt att träffa rätt i ansatsen och dà pàverkades självklart kastningen likasà. Att resa iväg för att tävla och sedan fà en sàdan tävling är riktigt jobbigt mentalt, men jag vill inte spekulera alltför mycket i vad som hände och vad som var fel; om nàgot var fel i uppladdningen eller om det bara var en av dom där dàliga dagarna… ju mer jag tänker pà det desto större blir gropen och ju längre tid och jobbigare blir det att krypa upp och ladda om. När coach Lasse och jag kom hem igen fick jag en genomgàng av axeln, massage och jag insàg ocksà hur ordentligt stum och stel jag var. Självklart kan detta ha varit nàgot som inverkade ocksà och gjorde mig spänd. Bara att ta nya tag.